| <<< tillbaka till webbutställningen | ||
|
|
Modernitetens
musik
Jazz
är lika mycket ett sätt att musicera som en musikform. Att våga
lita på egen fantasi och skaparkraft. Att göra musik som föds
och dör i samma ögonblick. Ett pulserande flöde av toner
där musiken själv sätts i rörelse.
Rotad i den amerikanska Södern blev jazzen på 1920-talet
den moderna tidens uttryck. Etablerade konstarter och populärkulturen
hakade på, samtidigt som jazzen tog till sig en europeisk klassisk
musiktradition.
Från början klassad som underhållnings- och dansmusik
utvecklades jazzen alltmer i konsertant riktning. 1940-talets bebop-revolution
visade på nya vägar. Nationellt och lokalt särpräglade
jazzkulturer växte fram, inte minst i Sverige.
Men speltillfällena var få. I Stockholm hänvisades
musiker och jazzvänner till källarklubbar och danspalats. Först
1962 fick musikformen sitt eget, mer permanenta forum — Gyllene Cirkeln
i ABF-huset. Under sin femåriga verksamhet blev Cirkeln, vid sidan
av Moderna Museet och Stadsteatern, en tongivande kulturmötesplats.
En svensk
jazzscen
Med Gyllene Cirkeln erkändes jazzen som kultur och konstmusik.
Strävan dithän var lång. Den unga musikergenerationen,
ledd av pianisterna Lasse Werner och Claes-Göran Fagerstedt, hade
drivit på. Så även jazzföreningen Emanon, med uppgift
att höja musikformens status.
Cirkeln var också, mellan de utländska gästspelen,
en svensk jazzscen. Från Nalen kom Arne Domnérus orkester
med Bengt-Arne Wallin, Gunnar "Siljabloo" Nilsson samt veteranerna
Gösta Törner och Georg Vernon. Bengt Hallberg, Jan Johansson
och Nils Lindberg återkom ofta. Likaså Rolf Ericson och Rolf
Billberg — och Monica Zetterlund.
Lars Gullins framträdanden, i synnerhet med stråksektion,
var högtidsstunder. I kölvattnet följde yngre musiker och
grupper: Bernt Rosengren, Börje Fredriksson, Bosse Wärmell,
Christer Boustedt, Lars Sjösten, Eje Thelins band, Staffan Abeléens
kvintett med Lasse Färnlöf, Gugge Hedrenius lilla storband m
fl. En rik musikalisk kavalkad som nu blivit jazzhistoria.
All that jazz
På
programmet stod en rad kända solister och grupper. Levande legender
som Coleman Hawkins, Ben Webster och Stuff Smith varvades med nydanare
som Archie Shepp, Cecil Taylor, Don Cherry, Ornette Coleman och Albert
Ayler.
Den moderna pianojazzens fader, Bud Powell, följdes av mästaren
Bill Evans och en ung men explosiv Keith Jarrett. Saxofonister —
bland dem Don Byas, Lucky Thompson, Sonny Stitt, Dexter Gordon, Johnny
Griffin och Charles Lloyd — avlöste varandra. Cat Anderson,
Kenny Dorham, Thad Jones och Art Farmer excellerade på trumpet.
Orgeljazzens vänner gladdes åt Jack Mc Duff, Lou Donaldsons
kvartett och Shirley Scott med Stanley Turrentine.
Artister kom från hela världen. Kompet var ofta svenskt
i ett för alla inblandade givande utbyte av musikaliska erfarenheter
och idéer. På plats fanns också den amerikanske musikteoretikern,
kompositören och bandledaren George Russell, en för de svenska
musikerna viktig inspirationskälla.
|
Den gyllene eran
1960-talet var inte bara pop och rock. Det var
också jazzens storhetstid. John Coltrane nådde sublima höjder.
Miles Davis renodlade sitt tonmåleri. Basie och Ellington höll
hov. Avantgardister av olika slag öppnade nya horisonter.
Free form och funk, hardbop och cool, mainstream och trad samsades
sida vid sida. Turnerandet sköt fart. Festivaler anordnades. Jazzen
erövrade världen, mötte andra kulturer och ljuv musik uppstod.
Med tillkomsten av The Golden Circle blev Stockholm en del av jazzens
internationella nätverk. Amerikanska artister, illa behandlade hemmavid,
möttes med respekt och gavs under veckolånga engagemang tillfälle
att blomma ut. Till glädje för den publik som på nära
håll fick vara med — och indirekt delta i musikskapandet.
Kväll efter kväll förvandlades den inglasade, sobert
designade restaurangen till ett bubblande, ibland kokande jazzakvarium,
fullt av musikaliska äventyr och skönhetsupplevelser.
Utställningen
<Gyllene Cirkeln>
finns
att beskåda i ABF-huset, Sveavägen 41,
1 trappa upp (utanför restaurangen Cirkeln)
Idé:
Kurt Stern
Inspiration:
Stadsmuseets utställning
1995 (producent Åke Abrahamsson)
Foto:
Nils Edström och Christer
Landergren.
Text:
Åke Abrahamsson
Utställningslayout:
Jacob Blomqvist
Webbversion:
Arthur
Sehn
Producent:
ABF
Stockholm
| BILDER: |
| Foto Nils Edström: |
|
Bernt Rosengren, Torbjörn Hultcrantz, Claes-Göran Fagerstedt |
|
Bill Evans |
|
Bud Powell |
|
Coleman Hawkins |
|
Dexter Gordon |
|
Dexter Gordon, Jan Carlsson, Sture Nordin, Lars Sjösten |
|
Don Cherry |
|
Don Cherry, Donald Moore, John Tchicai, John Curtis Moore, Archie Shepp |
|
George Russell |
|
Idrees Sulieman, Leif Wennerström, Göran Pettersson, Göran Lindberg |
|
Ivve Oscarsson, Börje Fredriksson, Sigge Andersson |
|
Jan Johansson |
|
Johnny Griffin |
|
Kurt Lindgren, Rolf Ericson, Lars Werner, Bo Wärmell |
|
Lucky Thompson |
|
Monica Zetterlund |
|
Rolf Billberg, Lars Gullin |
|
Steve Swallow, Jim Hall, Pete la Roca, Art Farmer |
|
Thad Jones |
|
The Free Jazz Quartet: Sonny Murray, Gary Peacock, Albert Ayler, Don Cherry |
| Foto Christer Landergren: |
|
Bernt Rosengren, Sonny Stitt, Al Heath, Roman Dylag |
|
Charles Lloyd |
|
Georg Russell med Emanons storband |
|
Keith Jarrett |
|
Lou Donaldson |
|
Ornette Coleman, Charles Moffet, David Zenson |
